Jag är student = jag är bäst på beerpong. Iallafall om man får tro en icke student.

Men denna kvällen var ju helt fantastisk. Hela dan för den delen. Men avslutningen tog helt klart hem priset.
Jenny and Emma,
sitting in a tree
K-I-S-S-I-N-G
First comes love,
Then comes marriage
Then comes the baby in the baby carriage!
En date som innehöll allt med andra ord.

Igår höll vi på en del med bambustavar i skolan. Det var tidvis underhållande men överlag ganska förnedrande. Eller förnedrande är väl egentligen inte rätt ord, det var lite skämmigt helt enkelt. Fast ändå inte. Folk pekade,
skrattade och skrek saker efter oss när vi tågade genom Botaniska trädgården med våra bambustavar och vimplar men trotts detta så tyckte jag att det var ganska underhållande. Det var liksom ganska festligt att gå omkring där med världens längsta stav och mina Potladys fladdrande i vinden. Jag skrattade mer än en gång och sen såg jag ett helt fanatstiskt fint träd. Underbart. Vernissagen är imogon kl 17.00 i Botaniska trädgården men ni behöver inte komma. Ni ser ju hur det ser ut här ovan. Och har ni tur kanske det kommer en och annan bild från vernissagen så då missar nu ju typ ingenting alls. Så skulle vi kunna göra.

Nu sitter hon här, trapphus ragatan. På greppbart avstånd. Jag vill skada henne. Men hon ser ut att lida av att vara sig själv så jag antar att det får räcka.

iniwoo.net
Jag får inte skriva något för Måns. Han förstår inte varför jag inte kan göra det imorgon istället. Nu undrar han säkert vad jag gör.

Jag känner för att bli rik.

02.15 tog jag och Lisa tåget hem från skolan inatt. Detta har i sin tur påverkat hela denna dagens aktiviteter. Det vill säga, där har inte varit några aktiviteter. Så nu skulle jag behöva raka mina ben, gå ut och gå med Iris, göra en lunchlåda och klippa mina tånaglar. Jag ska fundera på det en stund till och se vad jag beslutar mig för. Angående väckarklocksuppstigandet igår så kan jag medela att där inte blev många barn gjorda. Jag sov, sov, sov, sov och sov tills jag återigen endast hade 10 minuter på mig att göra mig iordning och springa till bussen. Men imorgon kanske.

Imorgon ska jag testa något nytt. Jag ska testa att faktiskt gå upp den tiden som jag nu har bestämt. Då det är stående i hushållet Levhag/Sörensson att säga att man ska gå upp en tid men sen inte göra det, ser jag detta som en stor utmaning. Jag blir nästan lite upprymd när jag tänker på att det kanske kommer att gå vägen. Hihi.

Ja, jag mår verkligen apa just nu.

Princess of dreams vaktar dina drömmar om natten och ser till att alla mardrömmar håller sig borta. Men hon står inte ensam i kampen mot all ondska som lurar i natten. Till sin hjälp har hon även King of shadows, Queen of light och Prince of fright control. Tillsammans så leder dem sina härdar av NightWatchers och ser till att du alltid känner dig trygg när mörkret närmar sig.

Vem har sagt att bara för att man har mycket att göra och skolan har blivigt till ens första hem, så måste man ha tråkigt? 1 glas rödvin, 2 glas rödvin, 3 glas rödvin, 4 glas rödvin, 5 glas rödvin... Det dekadenta konstnärslivet at its best.

På min fritid ägnar jag mig mycket åt att googla sömnsvårigheter och andra nattliga problem. Man kan därför säga att jag numera är lite av en know-it-all när det kommer till detta. Särskilt bra är jag när det kommer till nattskräck. Så, så var det med den saken.

Mamma ställde frågan i förra veckan ifall jag hade påskpyntat än. Då jag aldrig har kännt någon närmre samhörighet med påsken så blev mitt svar självklar nej. Jag har en höna som jag fick av mamma för nått år sen men det är allt. Hör till saken är att denna höna enligt mig är mycket dekorativ och kan således stå framme hela året om. Då Måns inte delar min åsikt har den hamnat i en låda nere i förådet och där hade jag tänkt att den skulle förbli då jag kan vara mycket lat. Men när mamma hörde detta NEJ så blev hon oerhört upprörd. Hon kunder verkligen inte förstå att jag inte skulle påskpynta.
- Ett påskris kan du ju gott ha iallafall. Jo ett påskris måste man ha. Jaha tänkte jag, det kankse man måste. Så nu har jag köpt ett påskris och dekorativt placerat ut några rosafjärdrar i detta. Det är så sjukt påskigt här hemma nu så det är helt otroligt.

Vardagslyx när den är som bäst. Kinamat, rödvin fotboll och goda vänner. Because I'm worth it!

Ibland.
Livet är inte orättvist. Livet är bara vad det är. Om man aldrig känner sig ledsen är det svårt att vara lycklig. Ställs man aldrig inför motgångar är det svårt att lyckas. Om man hade haft råd till att äta jordgubbar varje dag så hade jorgubbar tillsist inte gett dig någon tillfredställelse. Man kan inte sätta för höga krav på livet. Kraven kan man ställa på sig själv men inte på livet. Det är som det är. Om man väljer att gräva ner sig p.g.a en dålig hårdag så kan man heller inte ställa några höga krav på vilka krav man sätter på sig själv när man utför livet. Alla mår dåligt ibland. Man kan tro att man är ensam om att känna smärta men det finns ingen som är obekant med den. Mitt krav på mig själv är att ha en positiv inställning till mig själv när jag lever mitt liv. Det handlar inte om min vikt eller mitt utseende, det handlar om hur jag väljer att angipa alla problem som städigt gör sig till känna. För den värsta smärtan för mig vore att tillsist se tillbaka på mitt liv och endast komma ihåg en lång klagosång.
Jag är överviktigt, hypokontriker, mitt bajs luktar äckligt, jag snarkar, jag har en tand som gör ont varje gång jag äter kött, jag har stora porer på näsan, jag har fula knän, jag har tendens till åderbrock på min vänstra vad, min ena lilltå har knappt någon nagel, jag är snart 26 år och jag vet forftfarande inte när jag kommer att ha möjlighet att påbörja ett kanditat program, jag har lån, jag har en hund som är sjuk, jag lever med ryggont och återkommande ledvärk och jag blir lätt förkyld.
Man kan tro att jag borde lägga in mig på hem och stanna där tills jag trillar av pinnen. Men ska jag vara ärlig så ser jag inte mig själv som ett offer för livet. Listan över vad jag lider av och saker som gör mig ledsen är egentligen inte så lång. Om jag skulle göra en lista om vad som får mig till att må bra skulle den bli bra mycket längre. Och att veta att jag är den ända som styr över mitt liv är jag själv är en av dem sakerna.

Jag har nu ventilerat.

Jag är en som ofta och länge tänker stort däremot är det mera sällan som jag fåt något vettigt gjort. Men tanken föder en annan sen dyker en tredje upp och den fjärde och femte och sjätte får knappt plats i min huvudknopp. Jag vill reklamationsförfråga på bristande konsentrationsförmåga. Jag får ingenting gjort.
Det står helt klart att jag har samma problem som Peps. Men man kan alltid skylla på vädret. Det är ju fantastiskt att man kan skylla allt på vädret. Oavsett sol eller regn så är det alltid vädrets fel.

Fantastiskt vad lite solstrålar kan göra med en. Man kan ju tro att man trillat ner i en magisk brunn och landat i imagineryland.

Hade en tanke. Insåg snabbt att ingen skulle bry sig. Hade en tanke som jag vet att människor som inte tycker om mig skulle hata mig för. Tystnad. Men inte att förglömma. Den ryska folkmusiken spelade mig ett spratt.

När man tror att det är slut på det roliga så hittar man det. Project runway all stars. I'm so happy I'm so glad that I found you. I need to thank you...

Konstig dag idag. Har rivit mig två ggr på samma ställe i hårbotten. Varje gång ledde till en svordom för grov för att lämna munnen. Märkligt sammanträffande.

Så nu är det dags att ta tag i sig själv. Arbetsproverna till konstfack är inlämnade och jag är nöjd med min prestation. Resultatet maso menos men prestationen mycket bra, mycket bra. Jag har nu bestämt att jag dem närmaste 10 dagarna innan arbetsproverna till Danmarks designskola släpps ska försöka sova och tänka på andra saker. Så som Måns och vädret. Man kan numera även ringa mig och få den äran att lyssna på min ljuva stämma istället för tomma signaler. Så, så är det och imorgon ska jag vara lika glad som på bilden. Även då jag upptäckt att jag ser otroligt obehaglig ut när jag är så glad.